En kunskapsresa

En historisk analys visar att användningen av energi varit helt avgörande för teknisk utveckling och industriell tillväxt. Den visar också att med modern teknik så kan man effektivisera så att utveckling kan fortsätta utan att energiförbrukningen går upp.

Det är dock inte så att nyutveckling inte behöver energi för att bli av. Den nya AI tekniken är extremt energikrävande och Kina satsar stenhårt på både kolkraft och kärnkraft för att kunna göra ett tekniksprång. De kan börja producera fina energisnåla lösningar men behöver mängder av energi för att ta fram dessa. Vare sig det handlar om batterier eller vindkraft och tåginfrastruktur så kräver framtagningen stora mängder energi. Det behöver göras energiinvesteringar för att sedan i framtiden spara energi och effektivisera energiproduktionen.

Det finns därför många skäl för Västvärlden att överväga ett fokus där vi visar hur effektiva lösningar som kan skapas för fossiloberoende teknik men släpper fokuset på ren energibesparing. Då framstår vi som en mer trovärdig förebild. Energieffektivisering sparar förstås ofta utrymme, minskar underhåll och lockar till innovation men kanske ska fokus flyttas till detta istället för att bara spara energi.

———— * ————

Historically, energy supply and Gross Domestic Product (GDP) have moved in a tight, lockstep correlation. For over two centuries, expanding an economy required a proportional increase in physical energy inputs. However, modern historical data reveals that this relationship evolves through distinct phases as nations industrialize. [1, 2, 3, 4]

The Core Phases of the Energy-GDP Relationship Phase 1: Industrial Takeoff Phase 2: Transition & Peak Phase 3: Post-Industrial Decoupling (Linear & High Energy Intensity) (Services Grow, Efficiency) (GDP Rises, Energy Flat/Drops) Energy Growth GDP Growth GDP Growth / / / / (Equal Rate) / (Faster) / (Opposite) / / / GDP Growth Energy Growth Energy (Flat/Falling)

1. The Industrial Takeoff (1800s–1970s)

During this era, economic growth possessed a near-linear, 1:1 correlation with energy consumption. [1, 2, 3]

• The Transition to Coal: Between 1800 and 1900, coal’s share of the global energy mix skyrocketed from 1.7% to 47.2%, directly mirroring the wealth explosion of the Industrial Revolution. [1]
• The Oil Boom: Post-World War II, the mass adoption of internal combustion engines and automobiles tightly bound real GDP growth to oil consumption, boasting a historical global correlation coefficient as high as 0.85. [1, 2]
• The Early Developing Phase: Historical data shows that a 1% increase in capital investment historically boosted the economic elasticity of GDP relative to energy by 0.85%, making physical energy the primary driver of economic advancement. [1, 2, 3, 4]

2. The Maturation Phase (1970s–2000s)

Following the 1970s oil shocks, structural shifts caused the paths of GDP and energy supply to diverge slightly, introducing the concept of Energy Intensity (energy used per unit of GDP). [1, 2, 3, 4, 5]

• Structural Reorientation: As developed economies matured, they began transitioning from energy-heavy manufacturing to lower-energy service economies. [1, 2, 3]
• The Growth Lag: While developing countries like China experienced a staggering 11,050% growth in per capita GDP between 1970 and 2021, their per capita energy consumption grew by a much lower 976% due to technological advancements adopted later in their developmental cycles. [1, 2, 3]

3. Modern Decoupling (2000s–Present)

Data from the Our World in Data project indicates that high-income nations have achieved absolute decoupling—where GDP continues to grow while total energy consumption plateaus or actively declines. [1]

• Efficiency Gains: The global economy produces roughly 36% more GDP per unit of energy today than it did in 2000. This efficiency bonus has unlocked trillions in economic value without requiring equivalent resource extraction. [1]
• The High-Income Ceiling: At lower income tiers, energy use remains stubbornly tied to financial capacity. However, once a country crosses a specific high-income threshold, the demand for further energy saturation stabilizes. [1]

Synen på Sveriges roll i klimatarbetet måste ändras utifrån aktuella fakta. Vi kan behöva öka vår klimatomställning så att vi har beredskap inom mängder av områden men felaktiga uppgifter om vårt ansvar leder till felaktiga beslut om vad och hur.

Sverige är nettosänka, EU:s enda, och vårt per capita-bidrag till det globala klimatproblemet är marginellt. Vad som kvarstår – transporter och industri – är sektorer där Sverige inte kan agera ensamt utan är beroende av teknikskiften och internationell handel.

Claude AI summerar fakta åt mig

1. Nettonoll är redan ett faktum
   Det starkaste argumentet är det enklaste: Sverige släpper inte ut mer än skogen binder. Nettoupptaget av växthusgaser i skog och mark landade år 2024 på 54,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, medan utsläppen inom Sveriges gränser uppgick till 47,5 miljoner ton. Sverige som nation har alltså inget nettoutsläpp av koldioxid – tvärtom binder landet 6,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.
   Sverige är det enda landet inom EU som redovisar ett nettoupptag av växthusgaser. Räknat per invånare innebär det ett nettoupptag på 0,6 ton koldioxid per person och år – Sverige är med andra ord en nettosänka, inte en nettokälla.
2. Skogens roll är strukturell, inte tillfällig
   Det handlar inte om ett lyckosamt år med god tillväxt. Under perioden 1990–2024 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till ungefär 56 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Det största nettoupptaget sker inom skogsmark, som representerar 70 procent av Sveriges areal, och det sker även en nettoinlagring i avverkade träprodukter. Skogsupptaget är alltså ett långsiktigt strukturellt inslag i Sveriges klimatbalans, inte en engångsföreteelse.
3. Elproduktionen är i det närmaste helt fossilfri
   En avgörande förklaring till de låga territoriella utsläppen är elsystemet. År 2024 slog Sverige nytt rekord i fossilfri elproduktion: hela 99 procent av elen genererades utan fossila bränslen. Den förnybara elen – vindkraft, vattenkraft, solkraft och bioel – stod för 70 procent av elproduktionen, medan kärnkraften stod för 29 procent. I en global kontext där drygt 60 procent av världens elproduktion sker med fossila bränslen är detta en exceptionell position.
4. Utsläppen per capita är långt under både EU- och OECD-snitt
   Även de territoriella bruttoutsläppen – innan skogsupptaget räknas in – är låga i internationell jämförelse. År 2024 låg Sveriges utsläpp på 5,4 ton koldioxidekvivalenter per person, medan de genomsnittliga utsläppen i Europa låg på 6,7 ton per person. De OECD-länder som har högst utsläpp per capita släpper ut omkring tre gånger mer än Sverige.
5. Per capita-logikens konsekvens: världen “drar nytta” av Sveriges nivå
   Här finns ett argument som sällan förs fram explicit men som är logiskt korrekt: om alla länder hade Sveriges per capita-utsläpp skulle de globala utsläppen vara dramatiskt lägre. De globala växthusgasutsläppen uppgick år 2024 till 54 433 miljoner ton koldioxidekvivalenter, och de största utsläppen kom från Kina, USA och Indien, som tillsammans stod för 45 procent av alla utsläpp. Sveriges andel av dessa globala utsläpp uppgår till mindre än 0,09 procent – trots att landet har nära 0,13 procent av världsbefolkningen. Sverige bidrar alltså proportionellt under sin befolkningsvikt till de globala utsläppen, och drar med sin nettonegativa position faktiskt ned det globala genomsnittet.
6. Utsläppsminskning på 30+ procent sedan 1990 – utan att offra tillväxten
   Argumentet handlar inte bara om nuläget utan om riktningen. Sedan 1990 har Sverige minskat sina utsläpp av växthusgaser med över 30 procent. Sedan år 1993 har Sveriges varu- och tjänsteexport som andel av BNP ökat med drygt 70 procent, samtidigt som Sveriges koldioxidintensitet fallit cirka 70 procent. Avkopplingen mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp är alltså reell och dokumenterad.
7. Uppvärmning av bostäder: en sektor som i praktiken är löst
   Utsläppen av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler har minskat med 93 procent från 1990 fram till 2024, och sektorn stod år 2024 för drygt 1 procent av Sveriges totala klimatutsläpp. Det som en gång var en stor utsläppskälla har i Sverige i det närmaste eliminerats – genom fjärrvärme, värmepumpar och biobränslen.

Här är de källor Claude använde

I boken Climate Change Evaluation så utvärderas klimatets effekter och beskrivs de ofta komplexa system som koldioxid upptas i. Det är en sammanställning av vetenskapens ståndpunkt numera och visar på att en del gamla myter lever kvar i debatten.

DEN ACKUMULERADE KATASTROFEN

När jag för cirka 20 år sedan började engagera mig i att motverka klimathotet, gick högskolekurser och läste in mig, då var den ackumulerade koldioxidenkatastrofen temat. Det talades om koldioxid som stannade i atmosfären i 100 år och att om bara ett fåtal år skulle det vara för sent för koldioxiden skulle bara fortsätta att lagras.

Det innebär att fortsätter vi att öka utsläppen så är vi på väg mot katastrof men minskar vi utsläpp så minskar uppvärmningen. Det räcker att komma ner till ungefär halva utsläppen för att uppvärmningen ska avstanna på några år. Vi har fortfarande mycket tid att sätta stopp och vi kommer få allt starkare varningar innan vi hamnar i en katastrof.

TEMPERATURHÖJNING ÄR OFTA NÅGOT POSITIVT

Där för 20 år sedan handlade de om stigande vattennivåer som skulle dränka oss. Torrkatastrofer som skulle leda till svält. Extremväder som skulle döda oss.

Troligen för att växthuseffekten minskat jordens temperaturgradient så finns inga belägg för ökat extremväder. Temperatur i ett växthus är ju högre men också jämnare. Avsmältningen av isarna har också blivit betydligt mindre kanske beroende på att vintrarna fortsatt är kalla. Det finns inga objektiva kriterier som visar att vi fått det sämre på grund av temperaturökningen. Sedan innebär förstås förändringar alltid problem för oss människor. Problem som människor med kunskap kan göra något bra av men som kan drabba den oförberedda hårt. Sverige kan få starkt ökad skogsareal men ett fattigt land kan ha en traditionell gröda som torkar bort.

GEOGRAFISKA SKILLNADER I EFFEKTEN

Där för 20 år sedan var det fult att prata om skillnader i effekten och alla skulle ha lika stort ansvar så ingen fick glädja sig åt sina fördelar. Ett inlägg som Klimathotet – Sverigefokus kunde upplevas som provocerande.

Min prognos är att klimateffekten kommer att fortsätta att ha extremt olika effekter över världen. Klimatzoneras gränser flyttas men det betyder ju enorm förändring för de som bor där och som avkrävs nya former av jordbruk. Kunskap och flexibilitet ger möjlighet till förbättringar men många drabbas också.

Carbon sequestration, kolinlagring är något där Sverige ligger i framkant tack vare våra skogar.

När vi tittar på våra totala utsläpp av koldioxid så är en aktuell siffra 37 miljoner ton för Sverige. Då kan vi också se att denna siffra ofta överträffas av vår nettolagring av kol.

Historisk översikt och trender

Sveriges nettoinlagring av växthusgaser sker främst genom tillväxt i skogsmark, men inkluderar även kolinlagring i avverkade träprodukter (HWP). Under de senaste 20 åren har sektorn varit en betydande ”kolsänka” som kompenserar för en stor del av utsläppen från andra sektorer (industri, transporter, etc.).

• 2000-talet: Inlagringen var relativt hög och stabil, ofta kring 55–65 miljoner ton koldioxidekvivalenter). Tillväxten i skogen var stark och avverkningstakten lägre än idag.
• 2010-talet: En nedåtgående trend inleddes. Orsaken var en kombination av avtagande tillväxttakt i äldre skogar, ökade avverkningsnivåer samt skador från torka och insektsangrepp (t.ex. barkborre). Bottennoteringen nåddes omkring 2018–2021.
• 2024-återhämtningen: Enligt Naturvårdsverkets senaste statistik (publicerad i december 2025) har trenden vänt uppåt igen. Detta beror på en kombination av återhämtad tillväxt och en lägre avverkningstakt under 2023 och 2024.

Viktig anmärkning om statistik: Naturvårdsverket genomförde en omfattande metoduppdatering i slutet av 2025. Detta innebar att de historiska siffrorna för kolinlagring justerades upp kraftigt (för vissa år med över 15 miljoner ton) jämfört med tidigare rapportering, då man nu har bättre data över markkol och trädens tillväxt.

Sifferunderlag (Reviderade värden)

Källa: Naturvårdsverkets officiella utsläppsstatistik och rapportering till EU/UNFCCC (Dec 2025).

Bruttoinlagring av koldioxid i svenska skogar – En omfattande uppskattning

Baserat på tillgängliga data och vedertagna beräkningsmetoder följer här en uppskattning av bruttoinlagringen av koldioxid i svenska skogar:

Nyckeldata:

• Årlig tillväxt:Svenska skogar växer med i genomsnitt 110–120 miljoner skogskubikmeter ($m^3sk$) per år. Den vanligaste siffran som citeras är 120 miljoner kubikmeter.
• Omräkningsfaktor:En kubikmeter stamved binder cirka 750 kg CO_2. Detta beräknas utifrån att en kubikmeter färsk stamved innehåller cirka 400–450 kg torrmassa, där kol utgör 50 % av torrmassan (200–225 kg kol), och ett kg kol motsvarar cirka 3,7 kg koldioxid.

Uppskattning av bruttoinlagring:

Bruttolagringen blir då: 90 miljoner ton

Vissa källor anger dock något annorlunda siffror:

• Svenskt Trä uppger att den årliga tillväxten på 120 miljoner kubikmeter motsvarar över 140 miljoner ton koldioxidinlagring per år.

Diskrepansen beror sannolikt på:

1. Om hela trädets biomassa (inklusive grenar, rötter, barr/blad) inkluderas eller endast stamveden.
2. Olika omräkningsfaktorer.
3. Om man mäter faktiskt ”kol” eller ”CO_2-ekvivalenter”.

Mest tillförlitliga siffra för bruttoinlagring:

• Cirka 82,5–90 miljoner ton CO_2 per år (vid användning av den konservativa faktorn 750 kg CO_2/m^3 för enbart stamved).
• Cirka 140 miljoner ton CO_2-ekvivalenter per år (vid användning av den bredare industrisiffran som sannolikt inkluderar alla biomassakomponenter).

Viktigt sammanhang:

Denna bruttoinlagring representerar den totala mängden kol som fångas upp genom skogens tillväxt. Nettoinlagringen är mycket lägre eftersom:

• Cirka 96 miljoner kubikmeter avverkas årligen.
• Naturlig avgång (träd som dör och bryts ner) förekommer.
• Nettoupptaget har minskat från 58 miljoner ton CO_2 år 2013 till 31 miljoner ton år 2023.

Bruttosiffran (82,5–140 miljoner ton CO_2/år) representerar det totala fotosyntetiska upptaget och biomassatillväxten innan man räknar av uttag och förluster. Den mest försvarbara uppskattningen med standardfaktorer är cirka 90 miljoner ton CO_2 per år för enbart stamved, eller upp till 140 miljoner ton $CO_2e$ per år om man inkluderar biomassa både ovan och under jord.

---

Faktagranskning

Här är en analys av innehållets korrekthet baserat på officiell statistik från bland annat Riksskogstaxeringen (SLU) och Naturvårdsverket.

1. Årlig tillväxt (110–120 miljoner m^3)

• Status: Korrekt.
• Detalj: Enligt Riksskogstaxeringen har den årliga tillväxten legat kring 120 miljoner m^3 under en längre tid. På senare år har den dock sjunkit något och uppskattas nu ofta till cirka 115 miljoner m^3sk. Siffran 120 miljoner är dock fortfarande standard i många pedagogiska exempel.

2. Omräkningsfaktorn (750 kg CO_2/m^3)

• Status: Rimlig, men förenklad.
• Detalj: Det kemiska sambandet är att 1 kg kol motsvarar cirka 3,67 kg CO_2 (baserat på atomvikterna för C och O). Beräkningen i texten (200–225 \text{ kg kol} \times 3,67 \approx 734–825 \text{ kg } CO_2) stämmer väl med schablonen 750 kg.

3. Bruttoinlagring vs. Nettoinlagring

• Status: Korrekt och mycket viktig distinktion.
• Detalj: Texten gör helt rätt i att skilja på brutto (all tillväxt) och netto (det som blir kvar efter avverkning och naturlig nedbrytning). Att nettoinlagringen har sjunkit kraftigt (från ca 50 till ca 30 miljoner ton) bekräftas av Naturvårdsverkets statistik för LULUCF-sektorn.

4. Siffran 140 miljoner ton CO_2

• Status: Korrekt för ”total biomassa”.
• Detalj: Om man enbart räknar stamved (den del av trädet som blir timmer/massaved) hamnar man på ca 90 miljoner ton. Men trädets grenar, barr och rötter binder också kol. En vanlig tumregel inom skogsforskning är att den totala biomassan är cirka 1,5–1,6 gånger stamvedens biomassa.
  • Därför är 140 miljoner ton en korrekt siffra för skogens totala bruttoupptag ovan och under jord.

5. Avverkningsnivåer (96 miljoner m^3)

• Status: Korrekt (toppnoteringar).
• Detalj: Avverkningen har legat på rekordnivåer de senaste åren, kring 92–96 miljoner m^3. Detta är den främsta orsaken till att nettoinlagringen minskat, då uttaget närmar sig tillväxten.

Vi möter mängder av artiklar i DN och andra tidningar som beklagar sig över att Sverige gör för lite. Klimataktivister protesterar på mängder av sätt. Oppositionen missar inget tillfälle att komma med svidande kritik av klimatarbetet. Det låter som att vi borde skämmas men är det verkligen så? I det följande ska det visas att vi inte avgör klimateffekten, vi har låga utsläpp per capita, är en stor kolsänka och är en förebild inom energiförsörjning samt teknik.

I Ett paradigmskifte för klimathotet så tydliggörs att Sverige inte kommer ha avgörande påverkan på klimathotet. Vi kan inte beskyllas för att inte göra något viktigt som vi kan göra. Det är istället så att i fall vi försämrar vår tillväxt och välfärd så blir vi mindre av förebild för de som kan påverka.

Det är ur ett omfattande material helt uppenbart att vi har låga utsläpp per capita. Det betyder att vi svenskar sköter oss bättre än de flesta och det skulle kunna vara något att vara stolta över.

I Världens skogar och klimatet så visas hur viktig skogen är som kolsänka men också att Sverige ligger långt framme och har en hög biomassa i våra skogar. I Klimateffektivt jord- och skogsbruk så breddas detta och Sverige behöver inte skämmas över våra insatser men här är det område där potentialen är allra störst.

Vi ligger i framkant inom energiproduktion, miljöteknik, jordbruk och skogsbruk. Vi kan verkligen agera förebild men då kan det vara dags att sluta att skämmas.

Eftersom jag också bedömer det troligt att Kina kommer ha hela avgörandet över var klimateffekten hamnar så är följande fråga central: CHINA, CARBON NOT PEAKING YET. Det spelar roll för vårt agerande om någon annan fullständigt tar över som utsläppare. Kina konkurrerar ut vårt fossilfria stål, vår elbilsproduktion och mängder av våra produkter genom billig energi från kol. Det påverkar vår välfärd och utveckling i grunden.

Två små länder med en lång historia som också har bidragit starkt till världens utveckling. Länder med en befolkning på cirka 10 miljoner och många fantastiska personer som fått Nobelpris och gjort stora vetenskapliga insatser. Det är också länder med en försvarsindustri i teknikens framkant. De har hög BNP per capita och hög HDI vilket betyder att de har högt välstånd. Sverige har låg Gini, dvs låg ojämlikhet medan Israel är mer på medel.

En betraktelse om varför vi har svenska framgångar är ett helt annat perspektiv. Tacka Luther för välfärden visar på de ideal och värderingar som bygger ett land starkt. Både judar och svenskar har en enormt varierad syn på sin religion. Den följs verkligen inte slaviskt annat av ett fåtal men en majoritet drivs av de starka grundläggande värderingar. Den viktigaste delen av Sionism är längtan efter en identitet som ger en stark arbetsmoral. För både Sverige och Israel så ifrågasätts dessa värderingar av vänstern som tunga för de lågpresterande men samtidigt är de så viktiga för våra framgångar.

Det här innebär att vi på många sätt tjänar på att samarbeta. I och med att vi på många sätt möter likadana utmaningar så uppstår så många saker att tillsammans hitta lösningar på. Vi hamnar ju också så ofta i att vi ligger långt framme inom allt från musik till medicin.

Det finns förstås också skillnader men det ska jag analysera vidare …

Jag börjar

Det finns två viktiga skeenden för klimathotet som nu börjar utkristallisera sig i något som behöver förändra våra strategier. Det första är att förutsägelserna om effekter börjar bli riktigt pålitliga och det andra att bollen rullat över från Västvärlden till Kina och Indien.

Vad kan vi förutsäga?

Vi kan förutsäga mycket ….

Koldioxid fyller ju upp ett spektrumhål för växthuseffekten men allt eftersom koldioxidutsläppen ökar så minskar temperatureffekten av ytterligare utsläpp. Har vi en grads höjning så krävs typ fyra gånger mer utsläpp för nästa grad och ytterligare fyra gånger det för nästa grad. Att minska våra utsläpp gör därför liten skillnad för nästa temperaturökning utan det är de kraftigt ökande utsläppen som är faran. Temperaturökning lär dessutom maximalt bli nära 4 graders ökning. Vi får information utifrån fysikens lagar och av historiska data och kan med hyfsad säkerhet avskriva flera extremt dystopiska framtidsscenarier.

Vi ser ju också att klimatet får effekter på vad som är lämpligt att odla, hur gränserna för klimatzoner flyttas och att jordbruk och skogsbruk förbereder sig för kraftig omställning. Jordbrukets klimatanpassning visar att svenska bönder kan vara väl förberedda men samtidigt vill minimera de investeringar de avkrävs.

En av de stora diskussionerna är det här med extremväder. Ett ökat energiinnehåll i atmosfären leder till ökade risker för detta. Vi har dock sett att statiska data faktiskt visar måttliga sådana effekter och färre dödsoffer på grund av extremväder i världen. Vi observerar då också att temperaturen stiger minst vid ekvatorn och detta innebär att vi har en lägre temperaturgradient. Detta kan ge en tydligt minskad risk för extremväder, kanske i samma storleksordning som den ökad risken på grund av energiinnehåll.

Vi har en situation där de extrema scenariona åt båda håll får lägre sannolikhet.

Det är ett ganska positivt budskap för mig. Det är inte lämpligt att sluta anstränga sig men samtidigt kan vi i Västvärlden känna oss rätt lugnade.

Vilka kan påverka?

Kina påverkar allt mer ….

När det gäller trenderna så har Kina en liten nedåtgående trend men tyvärr är det något som inträffat flera gånger tidigare och visat sig baserat på helt felaktiga förutsättningar. Det troligaste är att Kina fortsätter att öka sina utsläpp kraftigt. Lägger man till att det krävs större koldioxidutsläpp för fortsatt ökning så har det blivit ett skifte så att det egentligen bara är Kina som avgör vilken temperaturhöjning vi får. Om och när Kina minskar sina utsläpp går bollen över till Indien.

När Västvärldens direkta effekt blir så här liten är det orimligt att tro att målet kan vara att vi sänker våra utsläpp.

Det är absolut så att Västvärlden har de högsta utsläppen per person och har ansvar för att agera förebild och stötta omställningen ekonomiskt men utan att Kina agerar så sker ingenting.

Jag tycker att informationen om hur klimatomställningen påverkar Sverige är väldigt svag och ska här titta på om det går att förstå mer. Det första steget är att undersöka om det finns några skillnader mellan det som skett i Sverige och på andra ställen i världen. Därefter undersöks effekterna på situationen i Sverige av de klimatförändringar som förutses. Högre temperaturer kan ju vara ödesdigert för en varm och torr plats men kanske ha flera positiva effekter för Sveriges del. Som avslutning diskuteras eventuella tipping points och radikala förändringar.

Förändringen hittills

Det första och viktigaste underlaget är Sveriges klimat 1860-2014

Det talas om att klimateffekten är svagast vid ekvatorn och ökar mot polerna ungefär som att inuti i ett växthus är temperaturen mer homogen. Vi i Sverige som ligger längre norrut skulle därför uppleva en högre förändring. För ett antal år sedan talades mycket om isfritt Arktis, smältande Antarktis men det har inte alls besannats. Kanske kan en delförklaring vara att växthuseffekten är så liten på vintern.

På de flesta platser i världen är nederbörd otroligt avgörande för skördar och jordbruksproduktion. Sverige har dock oftast en sjysst mängd nederbörd även om denna skiftar kraftigt beroende på år. Det blir därvid svårt att hitta några signifikanta trender beroende på klimatförändringen. Det är rimligt att dra slutsatsen att vi hittills bara haft liten påverkan på jordbruksproduktionen. Att gissa att även framgent så får detta liten effekt är fullt möjligt.

Klimatförändringens inverkan på oss

Med fortsatta trender mot högre temperaturer ligger Sverige bra till för egentligen innebär de bara ökade möjligheter till jordbruk och skogsbruk. Länder med högre temperaturer upp till maximala värdet 4 grader över oss har oftast högre produktion/areal. Självklart finns ju hotet att nederbördsmängder får ett ofördelaktigt skifte mot torrare eller kraftig ökning. Jordbrukare kan också möta stora utmaningar när de behöver byta gröda och arbetssätt.

Ökade temperaturer kommer att leda till åtminstone för oss nya väderhändelser och olika slags katastrofsituationer med allt från översvämningar till kraftig torka. Hittills har Sverige klarat att anpassa sig till detta så väl att vi snarast haft en minskning av dödsfall och stora materiella förluster. Vi måste bygga upp vår beredskap men i ett grundläggande scenario så är inte stor oro befogad. I nästa avsnitt diskuteras riskerna för större händelser än detta.

I Sverige har vi en landhöjning efter inlandsisen som är störst i norr. Denna landhöjning motverkar havsnivåhöjningar pga klimatförändringarna och även om vissa kustremsor är hotade i södra Sverige bör man med viss tillförsikt kunna bedöma att höjd vattennivå är ett måttligt problem som vi kan anpassa oss till.

Även om det inte finns någon garanti att skidåkarna kommer vara nöjda eller ens att badarna kommer tycka att det blev bättre. De flesta grundscenarion för Sverige pekar kanske inte på att vi får det bättre men att sammantaget med alla effekter så får medelsvensson inga allvarliga försämringar. Inte ens om temperaturhöjningen går över 2 grader och närmar sig 4 graders höjning. Vi kan också vara medvetna om att koldioxid har en exponentiellt avtagande effekt så att så mycket värre blir det inte.

Vilka kaskadeffekter och risker finns

Jag börjar med golfströmmen som är mest omtalade tipping point där vi får dramatiskt ändrade förutsättningar. För 8200 år sedan så saktade golfströmmen upp på grund av ett stort utflöde av kallt sötvatten från av is uppdämd sjö.

Ingen forskare kan bevisa att en bromsning inte kan ske men samtidigt finns det inga forskningsresultat som tyder på att risken är stor. De scenarion Johan Rockström marknadsför har inte alls den trovärdighet de borde ha haft för att få så stort genomslag.

Biologisk mångfald har krympt av flera olika anledningar och när det talas om svältkatastrofer för att bin som art dör ut så har det en forskningsmässig grund. Däremot har media en tendens att överbetona riskerna för detta. Det jobbiga är dock att minskad biologisk mångfald kan ställa till problem på så många olika svåröverskådliga sätt så att även om varje sådant scenario har ytterst liten risk så kan totalen innebära en signifikant risk.

Ända sedan klimathotet uppmärksammades första gången har man beskrivit scenarion där stora delar av Antarktis och Grönland smälter bort. Många av dessa har tiden dock vederlagt då skeenden som förutsetts inte har inträffat. Det betyder dock inte att något scenario som inte studerats så väl skulle kunna leda till detta. Ett historiskt perspektiv på Havsnivåhöjning som varit 130 m sedan förra istidens topp gör att vi även av naturliga orsaker behöver beredskap för variation i havsnivå.

En annan aspekt som lyfts i ännu högre grad är olika former av extremväder med enorma konsekvenser. Det vi sett hittills pekar dock inte på något sådant utan bara den tidigare nämnda ökningen av extremväder som vi trots allt hanterar på ett ok sätt.

Klimatförändringarna kan leda till att våra klimatzoner rör på sig på olika sätt och det kan bli leda till katastrofer och drastiskt ändrade förutsättningar för en mänsklig bosättningar. Det handlar om risker för många miljoner människor men risken för att större delen av världens befolkning dör ut är låg. För Sverige som ligger i norra delen av klimatzonen: ”Temperate forest” som kan röra sig norrut är riskerna för dramatiska effekter ännu lägre