En kunskapsresa

Synen på Sveriges roll i klimatarbetet måste ändras utifrån aktuella fakta. Vi kan behöva öka vår klimatomställning så att vi har beredskap inom mängder av områden men felaktiga uppgifter om vårt ansvar leder till felaktiga beslut om vad och hur.

Ifall man adderar man skogsupptag till ett territoriellt utsläpp som redan ligger under EU-genomsnittet. Dessutom driver en i det närmaste helt fossilfri elproduktion och har en uppvärmningssektor som minskat med 93 procent. Då är det svårt att argumentera för att Sverige har ett otillräckligt lågt utsläpp i absoluta termer.

Sverige är nettosänka, EU:s enda, och vårt per capita-bidrag till det globala klimatproblemet är marginellt. Vad som kvarstår – transporter och industri – är sektorer där Sverige inte kan agera ensamt utan är beroende av teknikskiften och internationell handel.

Jag har i ett tidigare inlägg Klimatutvärdering – vad vet vi? gjort en summering av de förändringar i vetenskapens ståndpunkt vi har uppnått. Här vill jag sedan gå vidare med en tankegång Ett paradigmskifte för klimathotet och lyfta samhällsvetenskapliga perspektiv på vilka som påverkar.

Claude AI summerar fakta åt mig

1. Nettonoll är redan ett faktum
   Det starkaste argumentet är det enklaste: Sverige släpper inte ut mer än skogen binder. Nettoupptaget av växthusgaser i skog och mark landade år 2024 på 54,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, medan utsläppen inom Sveriges gränser uppgick till 47,5 miljoner ton. Sverige som nation har alltså inget nettoutsläpp av koldioxid – tvärtom binder landet 6,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.
   Sverige är det enda landet inom EU som redovisar ett nettoupptag av växthusgaser. Räknat per invånare innebär det ett nettoupptag på 0,6 ton koldioxid per person och år – Sverige är med andra ord en nettosänka, inte en nettokälla.
2. Skogens roll är strukturell, inte tillfällig
   Det handlar inte om ett lyckosamt år med god tillväxt. Under perioden 1990–2024 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till ungefär 56 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Det största nettoupptaget sker inom skogsmark, som representerar 70 procent av Sveriges areal, och det sker även en nettoinlagring i avverkade träprodukter. Skogsupptaget är alltså ett långsiktigt strukturellt inslag i Sveriges klimatbalans, inte en engångsföreteelse.
3. Elproduktionen är i det närmaste helt fossilfri
   En avgörande förklaring till de låga territoriella utsläppen är elsystemet. År 2024 slog Sverige nytt rekord i fossilfri elproduktion: hela 99 procent av elen genererades utan fossila bränslen. Den förnybara elen – vindkraft, vattenkraft, solkraft och bioel – stod för 70 procent av elproduktionen, medan kärnkraften stod för 29 procent. I en global kontext där drygt 60 procent av världens elproduktion sker med fossila bränslen är detta en exceptionell position.
4. Utsläppen per capita är långt under både EU- och OECD-snitt
   Även de territoriella bruttoutsläppen – innan skogsupptaget räknas in – är låga i internationell jämförelse. År 2024 låg Sveriges utsläpp på 5,4 ton koldioxidekvivalenter per person, medan de genomsnittliga utsläppen i Europa låg på 6,7 ton per person. De OECD-länder som har högst utsläpp per capita släpper ut omkring tre gånger mer än Sverige.
5. Per capita-logikens konsekvens: världen “drar nytta” av Sveriges nivå
   Här finns ett argument som sällan förs fram explicit men som är logiskt korrekt: om alla länder hade Sveriges per capita-utsläpp skulle de globala utsläppen vara dramatiskt lägre. De globala växthusgasutsläppen uppgick år 2024 till 54 433 miljoner ton koldioxidekvivalenter, och de största utsläppen kom från Kina, USA och Indien, som tillsammans stod för 45 procent av alla utsläpp. Sveriges andel av dessa globala utsläpp uppgår till mindre än 0,09 procent – trots att landet har nära 0,13 procent av världsbefolkningen. Sverige bidrar alltså proportionellt under sin befolkningsvikt till de globala utsläppen, och drar med sin nettonegativa position faktiskt ned det globala genomsnittet.
6. Utsläppsminskning på 30+ procent sedan 1990 – utan att offra tillväxten
   Argumentet handlar inte bara om nuläget utan om riktningen. Sedan 1990 har Sverige minskat sina utsläpp av växthusgaser med över 30 procent. Sedan år 1993 har Sveriges varu- och tjänsteexport som andel av BNP ökat med drygt 70 procent, samtidigt som Sveriges koldioxidintensitet fallit cirka 70 procent. Avkopplingen mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp är alltså reell och dokumenterad.
7. Uppvärmning av bostäder: en sektor som i praktiken är löst
   Utsläppen av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler har minskat med 93 procent från 1990 fram till 2024, och sektorn stod år 2024 för drygt 1 procent av Sveriges totala klimatutsläpp. Det som en gång var en stor utsläppskälla har i Sverige i det närmaste eliminerats – genom fjärrvärme, värmepumpar och biobränslen.

Här är de källor Claude använde

I boken Climate Change Evaluation så utvärderas klimatets effekter och beskrivs de ofta komplexa system som koldioxid upptas i. Det är en sammanställning av vetenskapens ståndpunkt numera och visar på att en del gamla myter lever kvar i debatten.

DEN ACKUMULERADE KATASTROFEN

När jag för cirka 20 år sedan började engagera mig i att motverka klimathotet, gick högskolekurser och läste in mig, då var den ackumulerade koldioxidenkatastrofen temat. Det talades om koldioxid som stannade i atmosfären i 100 år och att om bara ett fåtal år skulle det vara för sent för koldioxiden skulle bara fortsätta att lagras.

Vi har idag en på ett sätt mycket svårare situation med mycket högre CO2 utsläpp. Däremot har vetenskapen kommit fram till att någon atmosfärisk ackumulation egentligen knappt existerar. De kemiska jämvikterna gör att bara typ hälften av utsläppen upptas av hav etcetera. Det leder till atmosfärisk CO2 ständigt ökar men egentligen uppfyller det inte begreppet ackumulation.

Det innebär att fortsätter vi att öka utsläppen så är vi på väg mot katastrof men minskar vi utsläpp så minskar uppvärmningen. Det räcker att komma ner till ungefär halva utsläppen för att uppvärmningen ska avstanna på några år. Vi har fortfarande mycket tid att sätta stopp och vi kommer få allt starkare varningar innan vi hamnar i en katastrof.

TEMPERATURHÖJNING ÄR OFTA NÅGOT POSITIVT

Där för 20 år sedan handlade de om stigande vattennivåer som skulle dränka oss. Torrkatastrofer som skulle leda till svält. Extremväder som skulle döda oss.

Nu ser vetenskapen istället the greening effect där biomassan på jorden ökar som svar på högre mängd koldioxid. Hittills har alltså koldioxidutsläppen varit bra för att skapa liv.

Det är självklart så att förändringar av vilket liv kan upplevas som negativt. Det är också så att fortsatt gröneffekt inte kan utlovas. Ändå att allt blir sämre är helt motbevisat.

Troligen för att växthuseffekten minskat jordens temperaturgradient så finns inga belägg för ökat extremväder. Temperatur i ett växthus är ju högre men också jämnare. Avsmältningen av isarna har också blivit betydligt mindre kanske beroende på att vintrarna fortsatt är kalla. Det finns inga objektiva kriterier som visar att vi fått det sämre på grund av temperaturökningen. Sedan innebär förstås förändringar alltid problem för oss människor. Problem som människor med kunskap kan göra något bra av men som kan drabba den oförberedda hårt. Sverige kan få starkt ökad skogsareal men ett fattigt land kan ha en traditionell gröda som torkar bort.

GEOGRAFISKA SKILLNADER I EFFEKTEN

Där för 20 år sedan var det fult att prata om skillnader i effekten och alla skulle ha lika stort ansvar så ingen fick glädja sig åt sina fördelar. Ett inlägg som Klimathotet – Sverigefokus kunde upplevas som provocerande.

Här handlar det kanske inte om några vetenskapliga landvinningar utan alla har ju istället i ljuset av att det skulle vara lika geografiskt upptäckt att vissa fått det kallare fastän världen blivit varmare. Vissa torrare, vissa regnigare, vissa …

Min prognos är att klimateffekten kommer att fortsätta att ha extremt olika effekter över världen. Klimatzoneras gränser flyttas men det betyder ju enorm förändring för de som bor där och som avkrävs nya former av jordbruk. Kunskap och flexibilitet ger möjlighet till förbättringar men många drabbas också.