Det finns två viktiga skeenden för klimathotet som nu börjar utkristallisera sig i något som behöver förändra våra strategier. Det första är att förutsägelserna om effekter börjar bli riktigt pålitliga och det andra att bollen rullat över från Västvärlden till Kina och Indien.

Vad kan vi förutsäga?

Vi kan förutsäga mycket ….

Vi ser hur lagbundna våra vindsystem är, vi ser att vi har historiska data för upp till den temperatur höjning som är möjlig och vi ser att ökningen av extremväder blir måttlig.

Koldioxid fyller ju upp ett spektrumhål för växthuseffekten men allt eftersom koldioxidutsläppen ökar så minskar temperatureffekten av ytterligare utsläpp. Har vi en grads höjning så krävs typ fyra gånger mer utsläpp för nästa grad och ytterligare fyra gånger det för nästa grad. Att minska våra utsläpp gör därför liten skillnad för nästa temperaturökning utan det är de kraftigt ökande utsläppen som är faran. Temperaturökning lär dessutom maximalt bli nära 4 graders ökning. Vi får information utifrån fysikens lagar och av historiska data och kan med hyfsad säkerhet avskriva flera extremt dystopiska framtidsscenarier.

Vi ser ju också att klimatet får effekter på vad som är lämpligt att odla, hur gränserna för klimatzoner flyttas och att jordbruk och skogsbruk förbereder sig för kraftig omställning. Jordbrukets klimatanpassning visar att svenska bönder kan vara väl förberedda men samtidigt vill minimera de investeringar de avkrävs.

Ekonomiska analyser av klimatanpassning blir allt gedignare och de pekar på att det blir dyrare att anpassa sig än kostnaderna är för att minska klimateffekten.

Det blir också allt tydligare att det här med att stoppa huvudet i sanden och strunta i att förbereda sig kan bli väldigt dyrt och även innebära svält och umbäranden för de som inte kunnat förbereda sig för de förändringar som lokalt kan bli mycket stora. Ibland kommer en grupp människor att inte alls lyckat förbereda sig och en lokal katastrofsituation uppstår.

En av de stora diskussionerna är det här med extremväder. Ett ökat energiinnehåll i atmosfären leder till ökade risker för detta. Vi har dock sett att statiska data faktiskt visar måttliga sådana effekter och färre dödsoffer på grund av extremväder i världen. Vi observerar då också att temperaturen stiger minst vid ekvatorn och detta innebär att vi har en lägre temperaturgradient. Detta kan ge en tydligt minskad risk för extremväder, kanske i samma storleksordning som den ökad risken på grund av energiinnehåll.

Antal döda på grund av naturkatastrofer sjunker.

Vi har en situation där de extrema scenariona åt båda håll får lägre sannolikhet.

Det är ett ganska positivt budskap för mig. Det är inte lämpligt att sluta anstränga sig men samtidigt kan vi i Västvärlden känna oss rätt lugnade.

Vilka kan påverka?

Kina påverkar allt mer ….

Vi kan sedan också se en förändring bland utsläppare i världen där Kinas och Indiens utsläpp blivit en dramatiskt större andel. Även trenderna är sådana att detta kommer ytterligare förstärkas.

När det gäller trenderna så har Kina en liten nedåtgående trend men tyvärr är det något som inträffat flera gånger tidigare och visat sig baserat på helt felaktiga förutsättningar. Det troligaste är att Kina fortsätter att öka sina utsläpp kraftigt. Lägger man till att det krävs större koldioxidutsläpp för fortsatt ökning så har det blivit ett skifte så att det egentligen bara är Kina som avgör vilken temperaturhöjning vi får. Om och när Kina minskar sina utsläpp går bollen över till Indien.

När Västvärldens direkta effekt blir så här liten är det orimligt att tro att målet kan vara att vi sänker våra utsläpp.

Det är absolut så att Västvärlden har de högsta utsläppen per person och har ansvar för att agera förebild och stötta omställningen ekonomiskt men utan att Kina agerar så sker ingenting.