Vi ska följa koldioxid utsläppen hela kedjan från utvinning till förbränning av ett drivmedel. Detta kommer dock tyvärr bara visa komplexiteten i de val vi står inför och inte leda till något recept om vad som fungerar och ej. Det här inlägget kan istället antingen fungera som en summering och bakgrund eller som en allvarlig kritik av de förenklade antaganden som görs vid dagens beslut. De tre faserna som beskrivs är då:
- Markanvändning
- Utvinning och transport
- Förbränning och energiutnyttjande
Markanvändning
Är det biobränslen så måste grundprodukten växa någonstans, är det energianläggningar måste de placeras på lämplig mark och är det geologiska råvaror så måste de utvinnas ur vår mark.
Vare sig det är majsfält och skogar eller gruvor och vindkraftverk så påverkas landområden av vår framställning energiråvaran. Markanvändning är en viktig del i orsakerna till höjd koldioxidhalt och klimateffekt. Det ekologiska fotavtrycket skiljer stort mellan olika användning av marken och frågan är om inte alla satsningar på biorbränslen borde väga in den alternativa markanvändning som det annars skulle vara
Det finns ingen anledning att tro att våra olika val av markanvändning för att skapa drivmedel spelar liten roll.
För att belysa detta föreslår jag: Changes in land use and management led to a decline in Eastern Europe’s terrestrial carbon sink en artikel som handlar om den kraftiga ökning av koldioxid som ändrad markanvändning i Östeuropa lett till.
En central del handlar om skogsavverkning, övergivet jordbruksland, kolbindning och vilken sorglig utveckling kring detta som kan observeras.
I detta finns stora möjligheter där övergivet jordbruksland blir energiskog som dessutom brukas utan stora variationer neråt i kolbindning. Tyvärr finns också stora risker där odling för energi ersätter skog och stordrift tvingar fram stora avverkade ytor.
Biofuels from biomass from agricultural land – land use change in a Swedish perspective diskuterar detta utifrån hur Sverige agerar bäst. I denna framgår att vi i dagsläget importerar en stor andel av våra biodrivmedel eller åtminstone råmaterial för att producera drivmedlet. Det centrala är dock en diskussion om vilka sorters framställning av biodrivmedel som ger en markanvändning som ökar koldioxidupptaget.
Det handlar alltid om alternativ och är det gammal skog där den får självdö och en ständig upplagring av kol i marken pågår eller är det ett tidigare kalområde som används för energiskog. Odling av majs ger ungefär dubbla mängden råvara jämfört med vete så ett sådant byte höjer produktionen.
Vid många beräkningar så räknar man utsläppen vid förbränning av biodrivmedel som noll åtminstone till de delar den relaterar till odling av bioråvaran. Resonemanget är att varje kolatom som frigörs som koldioxid också med fotosyntes blivit bunden från atmosfären. Man utgår från ett neutralläge där lika mycket koldioxid ska upptas som det avges. Det är förstås helt rimligt utifrån att vi skulle ha ett balanserat läge som vi vill behålla.
Ifall man istället studerar naturliga biotoper utan mänsklig påverkan så ser man att de agerar som en kolsänka och ständigt binder koldioxid som kol i marken. Jämför vi med det naturliga skeendet så är majoriteten av utsläpp från biobränslen istället lika stort rubbande av den naturliga balansen som utsläpp av fossila bränslen.
Med insikten att förändrad markanvändning är lika viktig klimatpolitik så kan vi knappast förespråka biodrivmedel vars produktion är en kraftig försämring av vår markanvändning. Det här vill jag ska citeras även om jag inte hävdar att jag är först med det.
Det förenklade receptet där utsläpp av koldioxid från biodrivmedel räknas som noll blir oftast rent felaktig.
Jan Lenander, lektion Miljövetenskap 2007
____________________________________________________________________
Här fortsätter ett längre inlägg där även utvinning och transport samt energieffektivitet tas upp. Än så länge finns bara en tabell. Vad säger den dig?
En kunskapsresa 